söndag 31 januari 2010

Min pappa sa



Farsan hade några paradhistorier och vems pappor hade inte det, eller har kanske.

Den som förmodligen gått mest i arv är väl den där om när man är mätt.
Då kom det obönhörligen från honom:

"Hur lång är du då?"

Hahaha, liksom. Vi var så innerligt trötta på det där så ni anar inte.

Och vilka är det som plågar den uppväxande generationen med samma lama skämt nu tror ni?
Markatteungen kontrade en gång när jag sa att jag var tvärmätt med att fråga:

"Hur bred är du då?"

Sen hade han ju den där om damen som överraskade den inneboende mannen i duschen. När inackorderingen föreslog lite kuttrasju sa damen:

"Det var det grövsta!"

Då svarde duscharen:

"Vad tycker du om längden då?"

Hehehe.

För att inte tala om när han skulle skåla med ömma moder och bad att få se damen smutta....
Den gick inte av för hackor.

Fast ni har väl hört dem förut, kan jag tro.

Nu väntar bingen och ett antal syndlösa timmar. Sen blir det till att vakna, göra sig i ordning så att man kan synda lite till, eller arbeta i alla fall.

Trevlig natt
Markattan

lördag 30 januari 2010

En award på min ära



Förträffliga Dreamsalive har gett mig den här fina awarden


Nu måste jag bara berätta sju saker om mig som ni inte visste. Undrar just vad det skulle kunna vara? Jag tror jag gör om den här utmaningen lite och berättar om sju lustiga minnen istället.

1. Jag fick in ett elevarbete en gång i tiden, det hade forskats om länder i Afrika och de skulle beskriva ett land ur ett So-perspektiv, bla landets geografi och natur.

Eleven skrev så här, "på stäppen lever farliga rovdjur som till exempel lejon och gnetter."

Om vi nu bortser ifrån att han trodde att getter var farliga rovdjur så gjorde ju det där lilla n:et att det blev extra roligt. För ni vet väl vad gnetter är?

2. Vi skulle ha politiska debatter i skolan, ja det var länge sedan, några mindre intresserade gossar var svårflörtade och kunde endast tänka sig att vara med om de fick företräda Kalle Anka-partiet. För att få in dem i klassrummet dessa lektioner gick jag med på saken... När vi kom till debattdax insåg de att det var rätt roligt, tråkigt nog hade de ju inte mycket att tillföra men något ville de ändå ha sagt. En av gossarna stegade fram till talarstolen och gjorde följande insiktsfulla debattinlägg:

Kvack kvack.

3. Åtskilliga är de elever som tjänstvilligt sprungit ifrån trä- och metallslöjden för att hämta ett ögonmått till slöjdmagistrarna.

4. Favorit i repris: När två unga piltar lämnade in sitt arbete om andra världskriget och hade en lättklädd, storbystad galant kvinna på första sidan. Klassen väntade ivrigt på min reaktion och jag frågade vad bilden med damen hade med saken att göra. "Det är ju görbra, det är ju bomber."

5. Utvecklingssamtal med flicka som hade svårt med matten, pappa var närvarande och min kollega pratade om ekvationer och hur det hade gått på senaste provet. Det visade sig att tösen inte blivit godkänd och frågan om hur föräldrarna kunde tänkas hjälpa henne med läxorna kom upp. Pappan skruvade sig en smula, tittade generat i bordet och sa tyst, "Jag har heller aldrig fattat vad X är. Jag försökte få läraren att berätta för mig vilken siffra det skulle vara men det fick jag inte reda på. Om ni talar om det så kan jag hjälpa till med läxläsningen."

6. Och nu ett tidigt minne, från för länge sedan flydda dagar. Jag har följe med klasskamrat, båda sju år. När våra vägar skiljs säger han, "Det är inte bara dig jag tycker om, det är den andra också." Naturligtvis menade han Den hemska tvillingen och oj så sött det var.

7. Nutid så. Idag är det 20 minusgrader utanför markattehemmet, åtminstone var det så kallt imorse. Inne brinner brasa och strax ska kläderna av för dusch och påsättande av annat än militärens raffset och morgonrock. Ni kan föreställa er hur snygg och läcker jag är. Vi ska ut och handla lite, bland annat ett par jeans till, lite mat och annat som är på upphällningen...

Nu är det upp till var och en att anta utmaningen. Skriv sju saker, vad som helst, och berätta det för mig, så att den som vill kan titta in hos dig och roas en smula.

Markattan

fredag 29 januari 2010

Barndop



Ni kanske kommer ihåg när jag pratade om dialekter, för länge sen, och berättade om en kille från Västervik.

Den där mannen roar mig konstant.

Han säger rödvin och terapiresistent och en massa andra ord som låter vansinnigt roligt, åtminstone om man är terapiresistent och har druckit rödvin.

Han har blivit morfar nyss.

Gissa vad barnet döptes till.


Ralf

Markattan

Hybris...

Just nu lever jag mitt bloggliv efter devisen:

Det är inte kvantitet som räknas,
Det är kvalituttan.

Därför glest med inlägg, jag grunnar grepp!

Huk er i bänkarna, nu laddar jag om.

Imorgon återkommer jag med en massa....

Trevlig fredagskväll

Markattan

måndag 25 januari 2010

Skrämmande infantilt från Sverigedemokraterna

Ta dig ett par minuter, ca tio, och läs igenom det här "intellektuella" resonemanget om varför yngre män i större utsträckning röstar på Sverigedemokraterna jämfört med äldre människor och framförallt kvinnor

Svaret från mig blir i alla fall att kvinnor har lite mer innanför pannbenet än de där männen som röstar på Sverigedemokraterna och när det kommer till de äldre.... Gammal är äldst!

Tja, vad ska man säga?



Markattan

söndag 24 januari 2010

Vad var det jag skrev?

Vill bara göra er ytterligare uppmärksamma på att det finns all anledning att se upp för Sverigedemokraterna.

Jag fick en kommentar från en som, efter lite, mycket lite, efterforskning, visade sig tillhöra partiet och efter lite mer efterforskning visar sig ha lagt en motion för införandet av DÖDSSTAFF. Jag tänker inte länka, ni är tillräckligt kluriga för att leta reda på bloggen samt inläggen som handlar om den motionen, och själva bilda er en uppfattning om saken.

Markattan, baxnar åtskilligt

Vad var det nu SD skrev?



Jag läser ett stycke från Sverigedemokraterans hemsida.

"Brottslighet, missbruk och sjukskrivningar.

Brottsligheten är hög, antalet missbrukare bli större och sjukskrivningarna är snart flest i världen. Sverige är ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs. Bara en nationalistisk politik kan ge den trygghet och den omtanke som minskar kriminaliteten, får bort drogerna och ger de sjuka livslusten åter."

Ja, så tycker de alltså.
De förklarar också varför brottslingar just troligen är brottslingar.

"Det finns hos somliga en eller flera olika och troligen till största delen ärftliga personlighetsstörningar, vilka var för sig eller tillsammans disponerar för upprepade normöverträdelser. Det finns även en annan mer social eller kulturellt betingad benägenhet för brottsliga gärningar."

Jag undrar just hur de ställer sig till den här nyheten.

Sverigedemokraternas representant i kommunfullmäktige i Uppsala har åtalats för narkotikabrott och är även misstänkt för bokföringsbrott och tidigare dömd för andra kriminella gärningar.

Låt mig än en gång citera Sverigedemokraterna.

"Bara en nationalistisk politik kan ge den trygghet och den omtanke som minskar kriminaliteten, får bort drogerna och ger de sjuka livslusten åter."

Hur kunde Joakim Ramqvist Hallin åtalas för narkotikabrott? Borde inte den politik SD propagerar för inneburit trygghet och omtanke gentemot honom så att han inte längre behöver använda droger eller vara kriminell? Och under vilken sort sorterar Joakim tro, är det ärftlig personlighetsstörning som gör honom beroende av droger eller har det med social eller kulturellt betingad benägenhet för brottslighet, att göra?

Gäller deras politik endast den stora pöbeln eller är det så att de är skenheliga?

Markattan, som bara undrar

lördag 23 januari 2010

Det där med dialekter

är ju roligt och det återkommer jag till med jämna mellanrum.

Här kan du lyssna på lite som jag tycker är småroligt.





Trevlig lördagskväll
Markattan

Hissa flaggan va!

Elda
Tvätta
Handla
Kolla gjutjärnskamin
Elda


Tja, så ser väl planerna ut för idag.
Intressant va?

Tänkte väl det.

Vi hörs vad det lider
Markattan

måndag 18 januari 2010

Jag tänder ett ljus


Mina tankar går till bloggvännen Fasching och hans familj
Markattan

söndag 17 januari 2010

En tynande tillvaro och lite ljud, dagen till ära








Powered by Podbean.com


(För dig som är ny här, klicka på den gröna spelaren så kan du höra inlägget. Jag läser själv.)

En tynande tillvaro har min blogg levt ett tag nu, framförallt beror det nog på att jag inte haft mycket att komma med, har ju inte orkat skriva så värst engagerade inlägg sen jag började jobba så mycket.

Å andra sidan läser jag ju en hel del bloggar som skrivs av människor som säkert jobbar lika hårt eller hårdare än jag, men nu är det så i alla fall. Inte mycket att orda om, om det inte vore för den senaste veckans händelser här på bloggen.

Jag klistrade ju in en debattartikel om Sverigedemokraterna som var signerad Richard Hobert och då hände något. En Sverigedemokrat kommenterade och sen dess har inte mindre än 57 kommentarer skrivits. Jag är så glad för det, för motståndet och ifrågasättandet av den politik som Sverigedemokraterna står för. Jag är så glad för att mitt "blogghorande", om uttrycket ursäktas, fick gehör och respons. En av de första dagarna hade jag upp till 100-talet läsare och det innebär ju att det är många som har tagit del av debatten, vilket är utmärkt.

Jag tackar er alla och vädjar till er att fortsätta sprida diskussionen om vad Sverigedemokraterna står för. Tro inte att de är harmlösa "tomtar" som inte vet vad de gör. Tro inte att du kan lita på att andra ser till att de hålls utanför riksdagen vid nästa val. De använder retoriska grepp som till att börja med kan låta hållbara, argument som vädjar till vår svenska gruppkänsla. De har en synlig politisk agenda och en "osynlig" betydligt farligare. Den ska vi se till att tydliggöra, genom debatt, genom att ifrågasätta och att inte rösta in dem i vår riksdag.

Först när man börjar skrapa lite på ytan möts man av en avsevärt hårdare hållning, argument som leder tanken till Europa under 30- och 40-talen. En hållning som ger vid handen att här gäller det att passa sig, se till att säga ifrån och använda sig av sin rösträtt, både som rättighet och skyldighet.

Om ni inte tror mig, så läs gärna på bloggen, som en av de flitigare debattörerna lämnat sin bloggadress till, som avslutning på hans deltagande i den debatt jag väckte här.

Bloggen hittar du här Det senaste inlägget som jag läste är "ett gott råd till SD:s fiender". Vilket alltså skulle vara bl.a jag.

Inlägget, som inte är långt avslutas så här:


"Det kan synas förvånande att ge dessa råd av Sun Tzu (ca 500 f Kr) till mina politiska motståndare. Men det är riskfritt. De är så självförvållat förblindade av sina visioner om nazism och rasism, att de aldrig kommer att förstå verkligheten innan rullgardinen går ner för dem på valdagen 2010."


Med det citatet vill jag belysa hur de resonerar, och varför det är så viktigt att vi inte låter oss luras att tro att de är harmlösa.


Markattan manar, upp till kamp

fredag 15 januari 2010

Hallå, det behövs lite hjälp här

Nilla som är en ny och mycket uppskattad bekantskap för mig har gett vår "vän" Sverigedemokraten svårt motstånd. Själv har jag hållits på jobb och faktiskt inte varit mycket att hurra för när det kommer till genmäle. Debatten rasar i inlägget som heter LÄS DET HÄR

Gå nu dit igen, hjälp Nilla på traven, ja hon klarar sig förståss på egen hand, men att ensam svara upp emot infantilitet kan ju trötta den bästa. Nu har jag, med er benägna hjälp fått igång något som kanske inte förändrar världen men som kan stoppa ett antal människor från att rösta på Sverigedemokraterna.

Kom igen, nu ökar vi takten, skruvar upp volymen och ger dem hårt motstånd.
Ett Två
Ett Två.

Markattan, höjer megafonen och manar till kamp

Att få bukt med mobbing

Ni har säkert läst och sett klippet redan men vad tusan är det här?

Att låta mobbare välja mellan att få stryk, "fega ur" eller faktiskt tjäna pengar på att klå upp en proffsfighter, är det lovvärt?

Jag förstår så väl mekanismerna som får offret för mobbingen att ställa upp på detta tvivelaktiga spektakel. Att få se den som kränkt en, bli rejält tilltufsad av en stark biffig typ. Det kanske känns bra initialt, men sen då? Att ge igen, via ställföreträdare, och ev tjäna sig en slant på det, är det bra, sunt och något vi vill odla?

Vore det inte bättre att visa goda exempel på hur vi människor kan vara mot varandra?

Markattan, tvehågsen som tusan

torsdag 14 januari 2010

Tack så mycket

För engagerat diskuterande. Jag kunde aldrig ana att de senaste inläggen skulle få sådant genomslag. Man kan väl misstänka, eller hoppas, att det inte är sista gången frågan om valet av riksdag och regering är på tapeten.

Nu till något helt annat.

Är det klokt med kontorslandskap? Är det vettigt att det ska sitta över 20 personer i samma lokal? Är det vettigt när samtliga 20 har telefonen som ett mycket viktigt arbetsredskap? Är det vettigt att inte köpa in ljuddämpande skärmar? Är det vettigt när allt fler har problem med tinnitus?

Tja, jag har ju inga siffror, ingen statistik att luta mig emot, men ändå, när det är så högljutt och pratigt att man har svårt att sköta sitt jobb, då tror inte jag att det är särdeles vettigt.

Nu vet ni hur jag har det på jobbet.

Markattan, liten aning trött i lurarna

måndag 11 januari 2010

Vi tar det från början

Härom dagen publicerade jag en artikel som Richard Hobert skrivit om Sverigedemokraterna. Den kan du läsa här. En mycket välskriven och initierad artikel, om du frågar mig.

Jag fick kommentarer, bland annat från en fd. Moderat, numera medlem i Sverigedemokraterna. Här kan du läsa vad han och andra har att säga om deras politik.

Eftersom vi nu har en debatt så vill jag inte släppa iväg det där inlägget till minnenas palats. Jag önskar att fler deltar i debatten, att fler får upp ögonen för vad Sverigedemokraterna verkligen står för. Kanske måste man läsa med förstoringsglas ibland för att genomskåda retoriken men somliga formuleringar slår hårt mot mitt mänskliga förnuft. Tex kan man läsa sånt här:

"Material som köps in till skolorna skall i första hand vara miljövänligt, och förstahandsvalet skall uteslutande falla på icke djurtestade produkter. Vi bör vidare sträva efter att skolmaten genomgående skall ha högt näringsvärde, vara svensk, ekologiskt framställd, och helt gratis för eleverna. Ritualslaktat kött skall ej få förekomma i den svenska skolan."

Eller det här:

"Förebyggande kriminalpolitiska insatser skall sättas in i hem, skola och ungdomsverksamhet, t.ex. inom idrottsrörelsen. Upplysning som motverkar missbruk av alkohol och droger skall ges i förebyggande syfte med sikte på ett sunt och friskt folkhem."

Alltså, den historia Sverigedemokraterna är så måna om att bevara levande, finnas i vart svenskt hjärta och i var svensk själ, blir oroväckande levande med liknande formuleringar. Man får givetvis tycka vad man vill, det är nämligen än så länge en mänsklig rättighet, men det måste väl ändå finnas gränser för försök till förtäckta formuleringar?

Ritualslaktat kött i svenska skolor? Var? Sen när?
Och den där förebyggande satsningen, som ska ge oss ett friskt och sunt uppväxande släkte? Ja det låter väl bra, om det inte vore för att den passusen finns att läsa under Sverige-demokraternas idéprogram om kriminalpolitik. Då börjar det åtminstone osa en viss jugend-skolning i mitt hörn av världen.

Sen kan man ju ha "riktigt roligt" när de förklarar för oss mindre vetande, tydligen, orsakerna till kriminalitet, läs bara det här:

"Det finns inga enkla svar på frågan om hur brott bäst bekämpas. Det finns hos somliga en eller flera olika och troligen till största delen ärftliga personlighetsstörningar, vilka var för sig eller tillsammans disponerar för upprepade normöverträdelser."

Jag undrar vilken forskning de stödjer sig på och om de här uppgifterna stämmer, kanske idéerna om straffen borde ändras en smula?

Jag har givetvis plöjt igenom Sverigedemokraternas politiska program, tittat på deras idédokument och försökt sätta mig i in i vad de står för. Det är inte lätt, då jag faktiskt mår lite illa när formuleringar kastar mig tillbaka till en tid då kriget rasade eller nyss var slut. När de ideal som förpassade en stor del av Europa till stoff, fortfarande var aktuella, när röken efter den stora utrensningen fortfarande låg som en dimma över världen.

Jag mår illa men tänker inte vara tyst. Jag tänker fortsätta diskutera, argumentera och försöka påverka så många jag kan att gå och rösta och att på allvar tänka efter först.

Och till dig Stellan, som kommenterar och ger din syn på saken, på ditt meddlemsskap hos Sverigedemokraterna vill jag säga följande:

Jag är inte heller intresserad av att man inför sharia-lagar i Sverige, jag är emot fundamentalism, var helst den går att finna. Jag tycker också att man får anpassa sig och inte förvänta sig att Sverige ska anpassa sig efter de invandrare vi tagit emot här. Men, här i min värld, och du ska veta att jag träffar invandrare, främst muslimer, varje dag, har jag aldrig någonsin upplevt eller hört att de vill ha sharia-lagar här.

Jag förstår inte varför du är så rädd för att det ska hända, var i detta avlånga land är det på tapeten att byta ut Svea rikes lag mot Sharia-lagarna? Något måste jag ha missat, berätta gärna vad?

Sverigedemokraternas retorik känns igen. Man kan urskilja de historiska likheterna med Tyskland under 30- och början av 40-talet, framförallt i diskussioner med en representant för partiet. I texterna är de väl något mer förtäckta men inte desto mindre, här gäller det att se upp för paranoian. Den där skräcken som man lätt sätter i människor, inte minst i dessa bistra tider, med arbetslöshet och ekonomisk kris, parad med idyllen, tanken på folkhemsförälskelsen, idealen och föreställningen att det var bättre förr.

Fortsätt debatten, tänk mycket noga efter hur du vill ha det i Sverige och passa på att läsa den här dikten


Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar som kunde tala för mig.

Martin Niemöller, en tysk präst och berömd Hitlermotståndare

Markattan

lördag 9 januari 2010

Påminnelse

Ta och läs mitt inlägg som heter LÄS DET HÄR, det ligger precis under senaste, eller under det som heter fotoutställning.

Jag kopierade en text, en debattartikel som Hobert skrivit.

Jag fick svar av en Sverigedemokrat.

Gå nu dit och läs och bemöt det till synes självklara. Googla lite på den mannen och säg vad du tycker.


Markattan, som inte tänker stå tyst och titta på

torsdag 7 januari 2010

fotoutställning

Nu är jag alls ingen fotograf men ändå.
Bilder från mitt liv så som det ter sig just nu

Kallt i hallen vaVarmare i arbetsrummet med alla dörrar stängda och en flammande brasa i kaminen


Gamla fåtöljen ska få ny skrud så att jag kan sitta lite mer ståndsmässigt, som på slott och herresäten...Eller om det var Miriam som skulle sova som en prinsessa?Och det gör man ju bäst i när det är så satans mycket vinter ute

Imorgon kommer kylan...

Markattan ber att få dra dunbolstret över sig för idag. Imorgon frångås GI för en tallrik havregrynsgröt innan man ger sig ut för dagens göranden. Man fryser fasligt mycket utan lite kolhydrater i kroppen, i alla fall när det ska gå ner åt 19 minus.

Markattan

LÄS DET HÄR

"Vilket Sverige skall vi tro på?"

Publicerad 5 januari 2010 0.03 Uppdaterad 5 januari 2010 0.03
Denna politiska valrörelse är ingen annan lik. Den ekonomiska och samhälleliga världskrisen har skurit djupt ner i människors förtroende för vad ett samhälle är och innebär för den enskilde. Den som vill vinna valet måste ha mod och kraft nog att erbjuda väljarna en tydlig färdplan mot ett gemensamt Sverige. Helt enkelt besvara frågan – ”Vilket Sverige skall vi tro på?” Om inte kommer valnatten i september 2010 bara att föda små och stora förlorare, skriver filmregissören Richard Hobert.

Det virvlar en Fråga genom Sverige. Den sveper med nordanvinden från Aliesjaures krympande renbetesmarker och de sjunkande gruvarbetarhemmen i Kiruna, söderut till Klagshamns fiskehoddor där de gamla gubbarna hostar eternit och de yngre drar historier om betongfusket när Öresundsbron byggdes, tvärvänder vid vindkraftverken i Öresund, cirklar oroligt över Barsebäcks kärnkraftverk och tar fart mot Trollhättans Saabfabrik, lyfter på taket och blåser iskallt genom märg och ben på tusentals anställda innan den fortsätter mot Vattenfalls kolkraftverk och lyfter Maud Olofssons kjol över hennes huvud och drar henne med sig som ett darrande asplöv in och upp i en virvelvind av bonusdirektörer som blåljuger, en ex-justitieminister som snickrar pusseldeckare istället för rättvisereformer, en feministgudinna som vill samla röster på att bli dansstjärna i TV, en försvarsminister utan vare sig försvar eller svar, en kulturminister som tror att ordet kultur är ett sammansatt ord av att ha kul och att ha tur, en jordbruksminister som ger grismisshandlare nya chanser att misshandla grisar, och i nordanvindens svans hänger en alternativ statsministerkandidat som sandlådekrigar med såväl statsministern som sina egna anhängare och oupphörligt pratar utan att säga något.
Ja, en virvlande nordanvind sveper genom Sverige och dess befolkning som betraktar den politiska stormen genom trädtopparna och försöker hitta någonting att hålla i medan stammarna knakar och knäcks till både höger och vänster.
Och ser hur Frågan ensam slungas ut ur virvelvinden och cirklar en sista gång över riksdagshuset innan den sakta singlar ner på marken framför regeringskansliet Rosenbad:
”Vilket Sverige skall vi tro på?”
Just i det tysta ögonblicket tassar det förflutnas spöken fram ur skuggorna, nu omklädda i nypressade vita skjortor istället för de smutsiga bruna. Spöken som nu försåtligt döpt om sig till ”Sverige Demokraterna” – två ord stulna ur vårt lands och språks innersta och mest värdefulla mobiliseringsförråd. De griper möjligheten. Sverigedemokraterna viskar vänligt sitt enkla, väl förberedda, förföriska, antihumanistiska svar i mörkret utanför Rosenbad. Alltmedan Sveriges demokrater lockas och flockas till den offentliga scenens rampljus och spexar och dansar i virveln som nu sveper från Strömbron, genom en fördrink på Café Opera bort mot filmpremiären på Kungsgatan. De roar sig sådär som alla hårt arbetande har all rätt till när jobbet är gjort. Det är bara det att Jobbet inte är gjort.
Jo, jag har stor respekt för statsministerns och finansministerns förmåga att hantera vår största samhällskris sedan trettiotalet. Och de flaxar inte med i den flocken. Men de har fullt upp med att sköta sin akutmottagning och har ingen tid till att skapa visioner om vår framtid. Men vad tänker de andra?
Jag ser nu hur hela följet reagerar i en gemensam väldig rörelse, som en tusenfaldig flock starar, vänder det sig om i luften någonstans mellan premiärbiografen Rigoletto och efterfesten på Stureplan och skriar: ”Titta här i våra agendor – inte en timme ledig!” Nej, just det. Inte en timme över till reflektion – än mindre en vecka över till en vision. Alla flyger från möte till möte, från uppdrag till uppdrag, får kritik och bemöter kritik. Bjuder på procent och plus och minus i hundratals små konflikter och svarar på tusentals frågor. Men inte på Frågan.
Om de nu ens ser Frågan som ligger kvar här i skuggorna på marken framför Rosenbad, halvt dold av Sverigedemokraternas spetsiga skor. ”Vilket Sverige skall vi tro på?”
Ingen av Sveriges riksdagspartier har hittills tagit sig tid att reflektera över och formulera något hållbart svar. När Sverigedemokraterna nu smyger utmed regeringskansliets väggar med enkla, slagkraftiga trossatser och förslag som lockar fram besvikna väljares mest primitiva känslor – så har Sveriges demokrater inget eget samlat tankearbete att lägga som en avgörande tyngd i den andra vågskålen. När vi väljare tittar i den är den tom.
Där finns ingenting. Ingen plan, ingen strategi, inget mål, som gör att vi kan se på våra egna liv och val i ett begripligt större sammanhang. Var är de stora tankelinjerna som förmår förklara vad som leder till vad och klargör alternativen? Som förmår koppla samman vardagsproblem, samhällsmöjligheter och politiska beslut till ett hopp, en dröm, en vision.
En vision om en gemenskap i Sverige att tro på oavsett om du är här i första generationen eller i den tjugonde. En vision där det bästa ur vårt lands erfarenheter och krafter samlas upp, tas tillvara och skjuts ut genom en kraftledning riktad mot 2010-talet. Det är det jobbet de demokratiska krafterna inte har gjort. Istället ägnar de all sin kraft åt interna spekulationer som:
”Vilket av våra lag vinner loppet, det blåa eller det röda?”
Som jag ser det förlorar det ena laget just nu lite långsammare än det andra. Förlusterna fångar Sverigedemokraterna upp och stoppar i sin tjuvsäck.
RICHARD HOBERT

Markattan, ställer sig upp och VRÅLAR medhåll, viftar med såväl svans som VÅR svenska flagga och säger att den där HOBERT vet hur man för ett välformulerat resonemang.

onsdag 6 januari 2010

50 minuter blankt

Markattan svettas, puh liksom.
Bära in ved? Varför undrar jag?

Det är ju bara att gå ut och först värma upp låset till boden där snöröjningsverktygen finns.
Sen slita och dra i två dörrar som svält ända tills markatteklorna nästan blöder av ansträngning.

Vidare upp till trappan där grinden ut mot trottoaren befinner sig, göra den snöfri och bums ge sig i kast med att få bort ca 30 cm högt snötäcke på trottoaren för att plogbilen inte ska lämna en jättehög sträng med packad snö just där.

När väl det är gjort är det lika bra att skotta väg från huset och fram till vedbod och garaget. Det värsta är väl att man får kröka rygg så förbaskat. Tur att det var lätt pudersnö och inte tung jäkla blötsnö som föll över oss i natt.

Garaget ja, där står ju M5:an och glänser, kanske måste ta uppfarten också. Sisådär tio meter gånger tre, även där ca 30 cm djup snö. Var lägger man allt det då? Jo utanför uppfarten, utanför gatstumpen där vår boning ligger. Det blir alltså att asa snö en tre fyra meter extra för att plogbilen inte ska häva in den nyss bortfraktade snön igen. Fast frågan är ju om plogbilen kommer alls. De senaste åren har vi fört en ojämn kamp mot kommunen i ärendet snöröjning.

Kommunen anser efter ett antal tittar i kartorna att vi inte har en gata utanför tomten. Jo den uppe vid grinden såklart, men inte utanför vår uppfart. Därför har de inte beställt snöröjning där... När vi påpekar att de som beställer soptömning faktiskt uppger att vår fastighet ska ha denna, inte helt billiga tjänst, och att sopbilen kör på den gatstump som alltså inte finns i kommunens kartor, blir det tyst en stund. Sen kommer de fram till att de nog missat något, de ska rita in den så fort helgerna är över. Jojo!
Vilka helger de menar kan man undra, men jag tippar på midsommar 2015 eller så.

Men se där, så praktiskt, nu eldade jag upp mig för det också. Ser ut att kunna hålla mig varm hela dagen ju. Tryter kroppsvärmen är det ju en baggis att fixa, bara ut i vedboden med några IKEA-kassar så ordnar det sig.

Vad jag ville ha sagt var att allt snöskottningsarbete tog 50 minuter blankt. Jag behöver således inte gå på gymmet idag heller.

Hej på er

Markattan

tisdag 5 januari 2010

Och

snöar gör det.

På torsdag, när en markatta förväntas stå och vänta på bussen strax efter sex, är det ca 18 minusgrader här....

Imorgon ska jag ackumulera värme:

  • Bära ved
  • Elda
  • Skotta snö
  • Elda
  • Tänka på alla orättvisor
  • Elda
  • Bära mer ved
  • Elda
  • Äta konjaksgravad, fryst och tillagad oxfilé, snacka om värmealstring

Trevlig trettonhelg

Markattan, snart insnöad

lördag 2 januari 2010

ASTON

Ett nytt knyte har sett dagens ljus i världen.

3860 gram "tung" och hela 53,5 cm lång och Aston är hans namn.

Det där kommer att bli en praktgrabb med tanke på hans mamma, som ju gått i ärkehäxans skola, och hans pappa som ju ärkehäxeleven har valt att skaffa barn med.

Nu ska du veta att ärkehäxan är snälla Markattan och ärkehäxskolan var väl egentligen rätt onödig när det kom till Astons mamma. Hon vet hur en slipsten ska dras och känner jag henne rätt så kommer Aston att bli väl omhändertagen av såväl far som mor.

Att mormor och morfar struttar omkring i stolthetspyjamas tvivlar jag inte en sekund på. Farmor och farfar har säkert tagit på sig liknande persedlar, fast det vet jag mindre om.

Grattis Aston på födelsedagen och grattis till dina föräldrar med. Och kom ihåg en sak, din mamma älskar att ha roligt, älskar att skratta och är världsbäst på att vara snäll.

Markattan