Tänka sig, jag som har tur i kärlek, visar sig ha tur även i tävlingar. Fast jag vann ju inte tavlingen hos Lillsnörpan.
Däremot har jag vunnit det här.
Tänka sig att människor kan gå omkring med Markattans motto på sin lilla tygväska, det är inte illa. Sprid mitt motto, köp "min" väska och kolla in Fiffis webshop, Fegus design, där hittar du finfina saker som piggar upp och sätter piff på tillvaron. Fast väskan med mitt motto har nog inte massproducerats än, men det kommer, det är jag säker på..
I övrigt, veckan har varit tuff, full med jobb, jo jag var ju sjuk några dagar förra veckan och det ska man ta igen på något vis. Jobba jobba jobba...
Tur att man gillar sitt jobb.
Nu sitter jag här med ett fint silversmycke som jag tänkte ge bort till Cina, problemet är att hon inte hört av sig. Jag vet alltså inte vart jag ska skicka det här. Någon som kan hjälpa mig? Det oroar mig lite att jag inte hört av henne, hur mår Cina egentligen? Är det någon som vet?
Ullared imorgon kanske. Har ju bara trosor som skulle passa bra som segel på ett piratskepp. Här behövs underkläder i mindre storlekar. Har ju tappat bort 20 pannor.
Markattan, som ber om ursäkt, jag orkar inte kolla curlingdamernas finalmatch
fredag 26 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
En doft från den fina världen
Det har väl inte undgått någon att allas vår Carola har varit ute i världen och varit givmild? Alltså, hon åker till "sitt" fadderbarn på Haiti och ger bort en parfym till gossen, som skulle ha bättre nytta av reda pengar, mat, kläder och annat som hör livets nödtorft till. Men hon väljer att ge bort en jävligt dyr parfym istället. Det mest tragiska är väl att hon inte fattar vilket hån det är för världens fattiga, katastrofdrabbade, i misär levande människor, eller för gemene man i den rikare världen för den delen heller. Det är nämligen inte alla som har råd att punga upp med en summa som motsvarar den numera omtalade parfymflaskan, närmare bestämt 580 spänn!
En som skriver väl i ämnet: Carola gör bort sig ännu en gång, är förträffliga, träffsäkra och nu senast tavelvinnaren Ufo-Fiffi. Jag är den första att gratulera till den träffsäkra och förträffliga reflektionen av Carolas göranden och låtanden. Grattis Fiffi!
Nu råkar det vara så att Fiffi tydligen har fått pippi på parfymer, eller vad tycker du? Hon skriver att hon gett älskade T en ny doft, som verkar få henne att gå upp i brygga... Så här skriver hon:
"Jag har drömt om den doften sen dess. Jag blir knäsvag, hjärtat bultar och det är varning för vuxenblöja. Det blir liksom inte mer manly-man än det här. Det luktar svett, tvättsprit, partykväll, kön, kramar, Gin&Tonic, hårig bringa, vedträn, gymbyxa och testosteron. Det är som att stoppa ner Zeb Macahan i en i en fruktcentrifug och sen spara vätskan som kommer ut i en liten flaska. Nu har T en egen flaska och jag har massor med chanser att lukta på honom."
Nu vet ju jag och alla som flitigt läser Fiffis blogg att hon har en liten märklig hang-up på dofter av varierande godhetsgrad... Minst sagt! Hör bara hur hon den 30 januari beskriver känslan av att klättra på en lista över mest lästa filmbloggar.
"Jag kan nästan känna doften av Ingmar Stenmarks toppluva nu. Jag kan känna den bitterljuva lukten av Gunde Svans ljumskar efter femmilen i Lahtis ´89 och Kajsa Bergqvists trosskydd efter höjdhopps-vm i Helsingfors 2005. "
Just den där bitterljuva lukten hade jag lite invändningar emot minns jag...
Nåväl, till sak. Jag har fått ett doftprov, blivit ombedd att komma med ett utlåtande och jag utgår ifrån att Fiffi anser att jag har näsa för det där med parfymer, annars skulle hon väl aldrig utmana mig så där. Nu är det upp till mig att avgöra om Ts nya doft har en släng av Zeb, Zebulon Macahan... Jag sitter med det hitskickade doftprovet, luktar försiktigt, nosar runt och kan i alla fall konstatera en sak till att börja med.
Davidoff Hot Water luktar långt och länge, den är frisk och därmed inte alls som jag tänker mig onkel Zebs svettdränkta, lädertäckta kropp efter en lång ritt över prärie och sittandes i indianhövdingens rökiga tält, delandes en pipa, muttrandes klokskaper på ett för mig främmande språk. Men vad vet jag, kanske är det magkänslan Fiffi försöker förmedla, och det mina vänner, gör hon förbaskat bra.
Jag tror jag ska dutta lite på Söta halvan och se om det verkligen är en manly-mandoft.
Trots att det här något långt vill jag bara göra ett litet tillägg så här i slutet. Ni kommer ihåg snöröjningen här hemmavid väl? Någon som läst mitt lokala organ idag? Inte det! Se så, gör det för det är ganska roande. Ja inte att kommunens snöröjare åkt på däng men ändå, nu förstår ni hur kass saker sköts runt Markattans boning....
Markattan bjuder god afton
söndag 21 februari 2010
Det uppenbara
Är ju att det snöat en del de senaste dygnen. Det kan man ha åsikter om så klart, fast till vilken nytta egentligen? Det båtar föga att klaga på sakernas tillstånd om det har med väder att göra, det är som det är helt enkelt.
Nu har vi varit ute både idag och igår, med skyffel och annat som kan ge oss lite små gångar så att vi kommer åt bil, ved och annat som kan tänkas behövas. Ni minns kanske att jag berättade om att kommunen inte plogar vägen upp till huset och att vi därför har haft lite problem att komma fram med bilen. Ni kanske minns att jag berättat att vi ringt kommunen för att påminna om att även vår gata behöver plogas. Själv minns jag inte hur många samtal vi ringt nu, men jag minns bestämt att jag i fredags ringde och frågade en gång till om de möjligtvis tänkte ploga.
Svaret var att det snart skulle bli gjort, bara lite mer tålamod och någon timmes väntan så skulle snön vara ur vägen... Jo men visst.
Igår pinnade Söta halvan över vägen för att snacka med en kille som plogade parkeringarna på andra sidan gatan. Han plogar inte för kommunen men lovade att han skulle hjälpa oss, och vilken hjälp sen. Aldrig till förne har någon plogat så noggrannt som han, inte en sträng snö kvar och inga jobbiga kvarlämnade vallar för oss att ta itu med. Ni kan tro att det stod en rörd Markatta i fönstret och vinkade tack när han gav sig iväg efter väl förättat värv.
Sen tog det i och snöade lite mer och den snön har vi idag försökt skotta undan. Problemet är att vi snart inte har plats att göra av snön någonstans. Snön växer oss över huvudet helt enkelt. Och det kan ju inte kommunen hjälpa...
Nåväl, idag ska det författas en ilsk, nej jag menar välbalanserad, insändare till det lokala organet som belyser frågan om plogning. Jag håller på att bli riktigt förbannad på den här saken och ni vet ju, jag är inte den som är den.
Och den där insändaren får mig osökt att tänka på hur Markattan blev just Markattan och inget annat. Jag förde ett litet "krig" mot kommunen för några år sedan och bland annat skrev jag en insändare. Börjar man bli rättshaverist tro? Jag funderade på vad jag skulle underteckna med och kom på att jag skulle ta Markattan. Om man särskriver det namnet får man nämligen namnet på kommunen samt en ganska mild svordom, vilket passade alldeles utmärkt just då.
Så nu vet ni hur jag fick mitt namn....
Sen var det ju det här med era namn, varför ni har de bloggnamn ni har och ett aldrig så litet "pris" för bästa förklaring. Nu ska jag sanningen att säga erkänna att alla bloggare i världen inte har lämnat en kommentar i ämnet så jag får sålla bland er som gjort det, och det var inte lätt. Alla har ju så bra namn och det är svårt att välja grundat på det ni skrivit hos mig. Därför gör jag om "tävlingen" lite, ändrar regler helt enkelt, och jag är säker på att ni som inte "vinner" tycker att jag gör helt rätt. Jag tänker nämligen ge en liten uppmuntran till en som jag definitivt tror behöver lite positivitet just nu. Cina, som målar så fint har ju lite krångel i tillvaron, hon ska få en liten present tänkte jag.
Till sist, en liten bild på The Hattifnatts in snow. Visst är de söta i sina mössor?
Ha en riktigt skön söndag. En annan tänker hänga vid kaminen och göra just ingenting. Mer än att skriva en bra insändare...
Markattan
onsdag 17 februari 2010
Öppenhet
Jag lägger mig inte i diskussionen om att Sverigedemokraterna har lovat 100% anonymitet till den reklamfirma som förväntas producera deras valkampanjsmaterial.
Jag lägger mig inte i snacket om varför det blev så viktigt att tala om vem som producerar alls.
Jag noterar dock glatt följande:
" I Resumés artikel uppger Erik Almqvist att 13 av 15 reklambyråer som fått Sverigedemokraternas anbudsförfrågan har tackat nej."
Sen kan man ju tycka att det vore bra om man inte gjorde reklam som man inte kan stå för, som man inte tror på, som man egentligen inte är särskilt stolt över. Och det gäller givetvis all möjlig reklam. Om alla som jobbar med reklam tänkte så skulle vi förmodligen slippa all tjatig reklam.
Men hur som helst, jag är redo att stå ut med nästan vilken skitreklam som helst om jag slipper se Sverigedemokraternas plakat, utskick och filmer. Så tack 13 av 15 reklambyråer.
Markattan
Jag lägger mig inte i snacket om varför det blev så viktigt att tala om vem som producerar alls.
Jag noterar dock glatt följande:
" I Resumés artikel uppger Erik Almqvist att 13 av 15 reklambyråer som fått Sverigedemokraternas anbudsförfrågan har tackat nej."
Sen kan man ju tycka att det vore bra om man inte gjorde reklam som man inte kan stå för, som man inte tror på, som man egentligen inte är särskilt stolt över. Och det gäller givetvis all möjlig reklam. Om alla som jobbar med reklam tänkte så skulle vi förmodligen slippa all tjatig reklam.
Men hur som helst, jag är redo att stå ut med nästan vilken skitreklam som helst om jag slipper se Sverigedemokraternas plakat, utskick och filmer. Så tack 13 av 15 reklambyråer.
Markattan
tisdag 16 februari 2010
Ljudlöst
Markattan vaknade på bussen imorse, med feber. Man kan undra varför inte den dök upp lite tidigare, låt säga vid kvart över fem istället. Då hade jag ju kunna ligga kvar och knoppa istället för att sitta och kolla på en hoper människor som vräkte i sig semlor.
Nåväl, vid tolvdraget gav jag upp och tog mitt pick och pack för hemfärd. Eldade en smula, sov en del och har nu grottat ner mig i bloggträsket.
Imorgon är jag förmodligen hemma för det här bådar värre. Febern stiger, halsen värker värre och huvudet är isolerat... Som i en dimma liksom.
Underhåll mig då! Jag vill veta hur ditt bloggnamn dök upp, vad fick dig att välja just ditt?
När alla i hela bloggvärlden berättat för mig så ska jag berätta en vansinnigt underhållande historia om hur jag valde mitt bloggnamn.
Kanske finns det en aldrig så liten present till den som har "bäst" namn och motivering....
Sätt igång och underhåll. Jag har ju feber för tusan.
Markattan
Ps, ni som inte har ett bloggnamn är givetvis välkomna, berätta om vilket bloggnamn ni skulle välja och varför.
PS IGEN...VÄLDANS VAD INSAMLINGEN HÄR TILL HÖGER GÅR BRA, ELLER INTE
Nåväl, vid tolvdraget gav jag upp och tog mitt pick och pack för hemfärd. Eldade en smula, sov en del och har nu grottat ner mig i bloggträsket.
Imorgon är jag förmodligen hemma för det här bådar värre. Febern stiger, halsen värker värre och huvudet är isolerat... Som i en dimma liksom.
Underhåll mig då! Jag vill veta hur ditt bloggnamn dök upp, vad fick dig att välja just ditt?
När alla i hela bloggvärlden berättat för mig så ska jag berätta en vansinnigt underhållande historia om hur jag valde mitt bloggnamn.
Kanske finns det en aldrig så liten present till den som har "bäst" namn och motivering....
Sätt igång och underhåll. Jag har ju feber för tusan.
Markattan
Ps, ni som inte har ett bloggnamn är givetvis välkomna, berätta om vilket bloggnamn ni skulle välja och varför.
PS IGEN...VÄLDANS VAD INSAMLINGEN HÄR TILL HÖGER GÅR BRA, ELLER INTE
måndag 15 februari 2010
En liten Alva
Har idag sett dagens ljus. Markattan har blivit mormoster. Ja, jag vet att det inte finns något sådant, men jag är ju inte den som är den, och har själv utnämnt mig till sådan,
Underverket finns att beskåda hos den stolta mormodern. Håll med att hon ser ut som en liten rysk torggumma med sina bedårande runda kinder. Alva alltså, hur mormodern ser ut vill jag alls inte kommentera.
Ett annat underverk är installerad och värmer oss just nu med bravur. Jötulla fick hon heta, den här Jötulen... Den vi har på övervåningen är ju hög och smal och skulle kunna liknas vid en fallos och har därför fått namnet Göte. Då tycker jag att vår nya värmekälla ska få heta Jötulla. Någon rättvisa och ordning får det ju vara, även i det markattska huset.
Jaaa, vi är så fåniga som måste döpa allt runt omkring oss. Det blir roligare med prylar då.
I lördags kom hon på plats, vid tre började vi elda och ett par timmar senare kunde jag gå runt och glutta på våra inomhustermometrar med stor belåtenhet. I vinter har det varit oerhört svårt att få upp värmen utanför arbetsrummet, som ni ju vet. Nu är det inga problem alls. Vi kommer lätt upp i 20 härliga grader på hela bottenplanet och matchar alltså kaminkapaciteten som råder på övervåningen.
Man sitter alltså här och gottar sig, lagom klädd för en gångs skull och snart ska vi äta ostfondue, och eftersom det GI:as för glatta livet, blir det champinjoner som doppas i osten, inget jäkla bröd inte. Sen mitten av oktober har jag gått ner 18 kg, fått köpa två par nya jeans och börjar så smått undra om jag ska sy in mina skjortor eller köpa nya.... Trevligt besvär.
Infektionen håller i sig och jag är trött, så nu får det vara färdigbloggat för idag.
Ha det fint, var rädda om er och njut av livet för man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Passa på att läsa det fina mailet som Faschings far skrivit om sorgen efter Linus, så förstår man ju bums att det gäller att ta till vara på det man har.
Markattan
fredag 12 februari 2010
Värme
Jaha mina vänner, nu står den här. Den omtalade och hett efterlängade kaminen.
Snygg som tusan, en äkta Jötul, renoverad av ett proffs och hitburen av bla en pensionerad sotarmästare.
Nu jäklar ska det eldas, all den där veden som är för stor för våra andra små eldstäder får plats i vidundret. Och som den värmer.
När den är ihopkopplad med murstocken då alltså. Rörleverantören har haft två veckor på sig att få fram några böjar och ett rakt rör i rätt dimensoner. Idag ringde han och talade om att han inte hade ett rakt rör. En rak höger var på väg från min kropp då. Tur att jag kalmerade mig, för sotarmästaren sa att det räcker med en böj som fixar övergången från 125 till 120 cm. Till det kommer att kaminen kommer att hamna precis där vi vill ha den, bara för att han, rövleverantören, inte hade ett rakt rör.
Nu säljer vi den andra kaminen, en täljstenshistoria som ger bra värme i lagomt hus och under normala temperaturer. Är du sugen på mysskapande möbel, lätteldad och till jävligt överkomligt pris, lägg ett bud vet ja.
Markattan, som hoppas få njuta redan i helgen
onsdag 10 februari 2010
Från Lortsverige till Postkodlotteriet
Powered by Podbean.com
1938 sändes en serie radioprogram producerad för Sveriges Radio av Ludvig "Lubbe" Nordström. Han skildrade hur folk levde, bostädernas förfall, familjernas trångboddhet och vikten av hygien. Jag tror att han ville se reformer för en ökad folkhälsa, ett bättre liv för arbetarklassen.
Vilken kille va?
Vem står för den reformivern idag? Vem slår ett slag för att "slumområdena" ska rustas upp, för att trångbodda ska få mer svängrum, för att folk inte ska nödgas leva med mögel och kackerlackor?
Är det månne Rickard Sjöberg?
Tänk om man vann lite kosing, det hade suttit fint.
20 miljoner hade suttit fint just nu. Jag vet precis vad jag skulle ha gjort med den lilla nätta dusören.
Jag har tre helsyskon och en unge, Söta halvan två av vardera, gör åtta personer inalles.
Om Rickard Sjöberg kom hit med kamerateam och en sabla massa guldkuvert och delade ut 20 millar då skulle jag ställa till med fest. Åtta personer inbjudes bums och på varje tallrik ett kuvert. Tänk att få ge bort två miljoner till var och en, vore inte det en glädje? Se inköpslistorna rullas upp i ögonen på dem som står en allra närmast, visst vore det smaskens.
4 miljoner kvar alltså. Det skulle sitta fint på markattekontot. Minst sagt. Inte för att jag har det dåligt ställt utan för att man skulle kunna göra så mycket bra med den summan.
Man skulle kunna köpa en ny liten fin dator och ge bort till någon som slapp sitta med skit som bara lägger ner och stänger av.
Man skulle kunna ge bort en långresa till Thailand för den som behöver det.
Man skulle kunna anställa någon som plockar knappar om behov finnes.
Man skulle kunna köpa en massa pysselprylar till en som är fantastiskt pysslig.
Eller kanske fixa en bot åt den som mår kass.
Tänk vad roligt det vore, och så bra för det här hemmet, för hygienen liksom....
Rickard Sjöberg, var är du?
Mitt hem behöver dig.
Ps, om jag hade en liten slant över skulle jag skicka några sms för att hjälpa små hjärtsjuka barn också.
Markattan
Tavling
Den förträffliga och kreativa Dreamsalive tipsar på sin blogg om en TAVLING som en vansinnigt duktig Lillsnörpa har.
När jag, som inte är ett dugg duktig med färg och form, kollar runt i hennes "galleri" blir jag grön av avund. Fy farao vad jag önskar att jag kunde åstadkomma en ynka liten gnutta av det som den här konstnären gör.
Tävlingen går ut på att önska sig en tavla med ett motiv, ett motiv som man hittar på själv och beskriver i ett inlägg. Det önskemål som inspirerar Lillsnörpa bäst blir målat och man får en tavla. Hör och häpna!
Och nu går jag omkring och ruvar lite på vad för motiv jag skulle önska mig. Men det är ju det där med fantasin. Att be om ett porträtt på sig själv skulle ju vara kul, å andra sidan innebär ju det att man ska luska fram ett bra fotografi på mig. Det finns ju inte ett enda som skulle göra mig rättvisa.... Hehe. Det är sant, jag tycker aldrig att jag blir bra på kort, jag är sne i munnen, flinar fånigt och knäppt, stel och stirrig. Man kan ju helt klart säga att jag och kameror inte är värst överens. Och det är nog tur för mig att jag inte går omkring med en spegel framför fejjan för jämnan...
Så till motivet då, vad skulle det kunna vara, som jag skulle uppskatta att ha i mitt hem?
Jo en tavla som försöker fånga mitt motto, Man ska vara snäll, och det är ju precis vad Lillsnörpa är när hon har den här tävlingen. Så lämpligt!
Tänk dig Markattan, i sin djungel, med alla härliga gröna nyanser.
Hjärtan är väl en bra symbol för snällhet? Kanske singlar det små små hjärtan ifrån Markattan?
Och nu slår det mig att jag allt som oftast avslutar mina kommentarer med "Varm hand", till bloggare som av någon anledning har det tufft, har drabbats av något svårt eller bara behöver lite uppmuntran.
Så kanske en aldig så liten Markattan som singlar snällhetshjärtan omkring sig i djungeln.
Ja, det är nog vad jag skulle vilja ha.
Men hörni, gå nu bums in till Lillsnörpan och kolla in tävlingen och önska dig en tavla.
Markattan, som alltså inte är en babian....
tisdag 9 februari 2010
Kärlek
Nu samlar vi in lite pengar till de ungar som inte har turen att födas med ett friskt hjärta.
Det är bara att skicka ett sms för 30 pixar så har du gett lite av din kärlek till någon som behöver lite extra i början av livet.
Markattan
måndag 8 februari 2010
Som man bäddar
Powered by Podbean.com
får man ligga, och i natt avser jag att unna mig en väldigt god sömn för sisådär 1400 pix. Varken mer eller mindre.
Jojomensan ser ni, här dansar inga halta loppor så madrassen är hemma, ligger i sängen och inväntar markattekroppen.
Det ringdes imorse och jag var väl en grinig fan kan jag tro eftersom butikschef "Schlobbe" bad att få återkomma när jag lent undrade om han kunde konsumentköplagen. Det ringdes till Söta halvan istället för till mig och budskapet var att det gick bra att hämta madrassen omgående, för 1400 spänn.
När sen affären skulle avklaras visade det sig att den lilla tösen som först expedierat oss hade beställt fel madrass och därav det högre priset. När det stod klart för Schlobbe som han tydligen kallas såg han ut som om han sålt smöret och tappat pengarna.
Somliga anade ugglor i mossen men vet hur en slipsten ska dras och vädrar därför väldigt härlig morgonluft...
Markattan, som man inte tar där man sätter henne
söndag 7 februari 2010
Jysk, vad är det för en ordning?
För tre veckor sedan, den 16 januari åkte jag och Söta halvan till Jysk för att köpa oss en bäddmadrass till våra sängar. Vi var ute efter en 180 cm bred historia samt ben till resårmadrasserna vi har.
Det var rea och ett jävla huller om buller bland bäddmadrasser och prislappar. Till slut lyckades vi med hjälp av en tjej som jobbar där hitta rätt pris till den madrass vi ville ha. 1400 kr skulle den kosta. Den var nu tyvärr slutsåld så hon skulle beställa hem en till oss. Jag frågade för säkerhets skull att det priset gällde även om rean hann sluta innan vi fick hem den. Jajamensan 1400 kr kostar den.
Hon fick halvans mobilnummer så att vi kunde meddelas när madrassen fanns att hämtas.
Bra så.
Sen absolut tystnad från deras håll.
Igår åkte vi dit för att höra varför det dröjer så. Hon sa att det skulle ta en till två veckor och nu har det ju gått tre. Men se, madrassen fanns och vi hade blivit informerade via sms.... Eller inte va?
Nåväl, när vi hade plockat på oss det vi skulle ha och det var dags att betala visade det sig att madrassen kostade 1700 spänn. Det protesterade vi givetvis emot och talade om för killen som för dagen var vår expedit vad hans jobbarkompis uppgett för pris. Nej se så kunde det inte vara. Då hade vi nog frågat om en smalare modell. Ja eller hur. Vi vill ha en 180 cm och frågar efter priset på en som kanske är 140 eller 160 cm istället. Låter ju troligt, framför allt som den madrass han plockade fram till oss var inte mindre än 180 cm.
Då gick Gunstig Junker och ringde butikschefen och hörde med honom och han var inte ens säker på att just den madrassen varit med under rean. Hör och häpna, tre veckor sedan och ingen kunde säga vilka priser som gällde då, för såååå länge sedan.
Butiksknodden sa att det var mycket pengar för dem, trehundra spänn är mycket pengar. Jag undrade om han trodde att det var mindre för oss? Affären avslutades inte, vi lämnade butiken och han önskade oss välkomna tillbaka.
Nääähäää, sa jag rätt ilsket och var förbannad resten av dagen. I skrivande stund är jag fortfarande tjurig och har naturligtvis för avsikt att ringa upp butiskchefen imorgon och läsa konsumentlagen för honom. Det pris som överenskommits mellan säljare och kund är det som gäller, oavsett vad det står på prislappar eller i reklamutskick. Jag undrar om han är medveten om den saken?
Och jag undrar om de är medvetna om att de förlorade betydligt mer pengar än de där 300 kr de snålade om. Hade vi fått madrassen för överenskommet pris så hade vi dessutom köpt ben och skruvar för 350 kr, en summa på 1750 kr med andra ord som de gick miste om. För att inte tala om två kunder som icke återkommer om inte den här saken ordnar sig.
Nåväl, det är de nog rätt glada för, för vem vill ha en tvärarg Markatta i sin butik igen?
Markattan, för dagen med ond rygg och ilsk som ett bi.
onsdag 3 februari 2010
Rykande het och iskall hållning
Det är inte så att Markattan slutat blogga helt, jag har bara varit strängt upptagen med att sköta kommunens åtaganden vad gäller snösvängen. Man har tydligen rivit upp eller låtit bli att förnya tidigare avtal med snöröjare och gjort ett nytt uppköp från nya "entreprenörer". Dessa traktorburna män, ja jag har inte sett en enda kvinna ploga, verkar inte ha en aning om hur man framför en traktor försedd med skrapa, skopa eller blad, för att få bort nyfallen snö.
Markattan syns alltså för det mesta i en snöhög, eller snarare, syns knappt, i en djup fåra, med skyffel i högsta hugg. Det man kan skymta är en högröd, svettig markatta, som snart kan smälta snön av pur ilska. Tänk dig en rött svullet babianarsle så får du bilden rätt klar för dig.
För några år sedan var det en självklarhet för plogaren att svänga in på vår lilla uppfart, en gatstump med egen gatuskylt. Plötsligt var alla stumpar runt oss plogade efter ymnigare snöande utom vår. Vi kontaktade kommunen och fick till svar att vår stump av gatunätet inte fanns på kartan och därför kunde vi inte få plogat. Jag kontrade med att kommunens sopbil körde upp på just den där lilla avfarten för att tömma soporna. Samtidigt undrade jag om de tänkte sluta debitera oss för sophämtning när de nu bevisligen inte kunde hämta våra sopor på just den här gudsförgätna avkroken.
Låt mig säga så här, det tog inte många timmar innan plogbilen röjde snö så det stod härliga till.
Nu, med det nya kommunala snöröjningsavtalet, får vi ringa varenda dag och fråga varför inte vår gata plogats. Varje gång får vi samma svar, - Jag ska ringa och säga till han som sköter det här området, han måste ha glömt.
Fint så, men har gubben alzheimer eller vad?
När jag så går ute på gården med min snöskyffel och förflyttar nyfallen snö, ilsk som en retad terrier, så är jag helt övertygad om att det där avtalet inte har börjat gälla än. Kanske skrev man att det ska börja gälla framåt våren. Förmodligen ligger de där entreprenörerna på någon soldränkt strand i ett avlägset paradis, skålar med varandra i färgglada drinkar, och flabbar läppen av sig över snökaoset i gamla Svedala och över kommunens avtalsskrivares klumpighet och inkompetens. För att inte tala om nävarna som gnuggas över all kosing som redan droppat in på kontona.
Men det finns ju alltid något att glädja sig över när det kommer till kompetens och snösväng. Vägverket, som står för röjning av trottoar och gata på andra sidan huset, har försäkrat sig om att en rejäl gubbe i keps rattar traktorn och att han vet precis vad som ska till för att få till trafiksäkerhet vid kyld nederbörd. Ojojoj vad han plogar, tar upp i sin skopa och forslar några meter bort från trottoaren. Tyvärr kör han mot vår tomt, släpper ner vid staketet och tar skopan och riktigt trycker till snöhögen. Att han samtidigt trycker sönder vårt gamla staket är ju en världslig sak...
Det ska bli mig ett sant nöje att föreviga det numera totalt nermejade staketet, skicka bilder till vägverket och KRÄVA nytt fint staket. Och ni vet ju hur det är med Markattan...
Jag ger mig aldrig.
I natt kom det ny snö och förmodligen borde jag häva mig på skyfflen så att Söta halvan kommer till jobbet som han ska. Å andra sidan är ju kommunen hans arbetsgivare, så jag tror jag skiter i det.
Markattan, som trivs med kaminvärmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
