Nere i stövlarna

Men hej hördu! Länge sen va?

Det har ju hänt lite sen sist, som ju de flesta av er vet.

Den 25 november dog en av mina halvsystrar hastigt och mycket oväntat. Det där tar på krafterna vill jag påstå.

Sen blev jag apförkyld, vad annars? Efter två veckor rumpade jag till vårdcentralen där unga läkaren konstaterade bihåleinflammation och någon halshistoria som skulle botas med penicillin och nässpray. Sjukskriven ville jag inte bli så jag har asat mig upp om morgnarna för vidare transport till jobbet.

Jobbet har jag väl lyckats så där med de senaste veckorna, men jag har försökt åtminstone.

Sen kom det här jobbiga med Den heMSka tvillingen och tala om jobbigt. Inte mest för mig men att ha en tvillingsyster inlagd på sjukan, undersökningar av vitala organ och en förfärlig väntan på diagnos och bot, det tar jävligt mycket på en liten markatta.

Därför, och se ovan, stannade jag hemma idag. Hade givetvis pallat att jobba men ville inte, behövde vilan och som jag har njutit.

Sovit länge
Ätit lång frukost
Eldat i kaminer
Soffsovit
Tittat ut i intet
Druckit en Irish coffee
Tänkt och funderat

Imorgon är jag på jobbet igen, då ska samtal klaras av, strategier dras upp och förändringens vind vina. Till det bättre är jag säker på, annat är otänkbart med den kapaciteten som finns.

Ikväll somnar jag lugn och nöjd, ja syrran är fortfarande sjuk men inte så illa man kunde befara. Begravning i Stockholm förestår och det är ju aldrig kul men det blir bra att träffa systrarna.
Energitjuveri på jobbet ska åtgärdas och bättre kan det ju inte bli.

Att jag dessutom fått ha ett härligt samtal med underbara Strandskatan gör hela dagen till en med glitter i.

Oj vad jag har det bra, när jag tänker efter. Och efter tänker jag ju och när jag gör det, så ser jag våren och torpet och alla sköna grejer som väntar oss där. Jobb, fixande, målande, inredande, möbeljakt, för att inte tala om allt planterande.

Markattan, trött och ledsen men ändå så innerligt glad och tacksam, om ni fattar vad jag menar