Rykande het och iskall hållning

Powered by Podbean.com

Det är inte så att Markattan slutat blogga helt, jag har bara varit strängt upptagen med att sköta kommunens åtaganden vad gäller snösvängen. Man har tydligen rivit upp eller låtit bli att förnya tidigare avtal med snöröjare och gjort ett nytt uppköp från nya "entreprenörer". Dessa traktorburna män, ja jag har inte sett en enda kvinna ploga, verkar inte ha en aning om hur man framför en traktor försedd med skrapa, skopa eller blad, för att få bort nyfallen snö.

Markattan syns alltså för det mesta i en snöhög, eller snarare, syns knappt, i en djup fåra, med skyffel i högsta hugg. Det man kan skymta är en högröd, svettig markatta, som snart kan smälta snön av pur ilska. Tänk dig en rött svullet babianarsle så får du bilden rätt klar för dig.

För några år sedan var det en självklarhet för plogaren att svänga in på vår lilla uppfart, en gatstump med egen gatuskylt. Plötsligt var alla stumpar runt oss plogade efter ymnigare snöande utom vår. Vi kontaktade kommunen och fick till svar att vår stump av gatunätet inte fanns på kartan och därför kunde vi inte få plogat. Jag kontrade med att kommunens sopbil körde upp på just den där lilla avfarten för att tömma soporna. Samtidigt undrade jag om de tänkte sluta debitera oss för sophämtning när de nu bevisligen inte kunde hämta våra sopor på just den här gudsförgätna avkroken.

Låt mig säga så här, det tog inte många timmar innan plogbilen röjde snö så det stod härliga till.

Nu, med det nya kommunala snöröjningsavtalet, får vi ringa varenda dag och fråga varför inte vår gata plogats. Varje gång får vi samma svar, - Jag ska ringa och säga till han som sköter det här området, han måste ha glömt.

Fint så, men har gubben alzheimer eller vad?

När jag så går ute på gården med min snöskyffel och förflyttar nyfallen snö, ilsk som en retad terrier, så är jag helt övertygad om att det där avtalet inte har börjat gälla än. Kanske skrev man att det ska börja gälla framåt våren. Förmodligen ligger de där entreprenörerna på någon soldränkt strand i ett avlägset paradis, skålar med varandra i färgglada drinkar, och flabbar läppen av sig över snökaoset i gamla Svedala och över kommunens avtalsskrivares klumpighet och inkompetens. För att inte tala om nävarna som gnuggas över all kosing som redan droppat in på kontona.

Men det finns ju alltid något att glädja sig över när det kommer till kompetens och snösväng. Vägverket, som står för röjning av trottoar och gata på andra sidan huset, har försäkrat sig om att en rejäl gubbe i keps rattar traktorn och att han vet precis vad som ska till för att få till trafiksäkerhet vid kyld nederbörd. Ojojoj vad han plogar, tar upp i sin skopa och forslar några meter bort från trottoaren. Tyvärr kör han mot vår tomt, släpper ner vid staketet och tar skopan och riktigt trycker till snöhögen. Att han samtidigt trycker sönder vårt gamla staket är ju en världslig sak...

Det ska bli mig ett sant nöje att föreviga det numera totalt nermejade staketet, skicka bilder till vägverket och KRÄVA nytt fint staket. Och ni vet ju hur det är med Markattan...

Jag ger mig aldrig.

I natt kom det ny snö och förmodligen borde jag häva mig på skyfflen så att Söta halvan kommer till jobbet som han ska. Å andra sidan är ju kommunen hans arbetsgivare, så jag tror jag skiter i det.

Markattan, som trivs med kaminvärmen.