Det var vansinnigt länge sedan jag skrev sist och med tanke på det inlägget är det kanske inte svårt att förstå. Vi har snart varit nikotinfria i tre månader och det är skönt. Vi började ju äta Champix och det gör jag aldrig om för fy tusan så kass vi mått och i viss mån fortfarande gör. Tack men nej tack. Nu förblir vi rökfria på egen vilja och det är alls inget svårt :-)
Sommaren så här långt har ägnats åt torpfix och nu är semestern slut. På måndag blir det till att kliva upp i ottan igen för bussfärd till Göteborg och tjänstgöring. Ingen större sorg för det men jag saknar torpet, lugnet och den totala frid vi fått uppleva under nästan tre veckor. Och vilket väder vi haft. Lite knas under midsommar men annars kanon hela tiden.
Och vad mycket vi har hunnit med förutom att sova och vila och glo in i öppna spisen där brasor förnöjt nästan varje kväll. Dessutom har vi kunnat njuta av koltrasten som bor här på väggen i sitt bo tillsammans med ungar. Som den fågeln sjunger och fixar käk! Nu har den vant sig vid oss och flyger inte iväg så fort vi visar näsan utanför dörrarna.
Söta halvan har fixat en jättefin trappsten som behövdes till nybyggda, knepiga trappan. Stommen fanns när vi intog torpet men den skulle kläs med brädor också. Förmodligen har tidigare torparen haft någon tanke, outgrundlig för oss dock, så trappan ser kanske lite konstig ut men fyller sin funktion.
Ibland är det skönt att bli ren också, eller svalkad... Nu finns det duschdraperi, tvålhylla och klädkrok med.
Gjutningen går vidare, svetten lackar och det är förfärligt skönt att det finns fin badsjö i närheten.
Kompassrosen som jag alltid önskat mig har just lagts ner i trappstenen. Stenarna kommer från Baska på Krk i Krotatien.
Nu ska stenen bara torka så är det fritt fram att kliva på.
Ett nytt staket har vi också hunnit med. Stolparna från det gamla fanns kvar och det såg så trist ut, nästan förfallet. Så kan vi ju inte ha det. Lite falurött inköptes och plank fanns kvar efter trappbygget.
Framför staketet ska det röjas i höst, det växer mycket och mest smultron som är svåra att komma åt när gräset får härja fritt. Vi har hittat den underbart vackra Nattochdag som ska få flytta hem till oss. Den ska få glädja oss precis framför staketet på höger sida från trappan. Om en flytt nu låter sig göras... Den är ju inte helt enkel, rätt sällsynt men å så vacker. Håll tummarna va
När kvällen kommer, myggen tilltar och tröttheten smyger på är det här den allra bästa platsen att befinna sig på. Fotogenlampor, stearinljus, myggljus och en tystnad som tillåter räven och rådjuret att komma på besök, gör friden total.
Så här såg det ut i "storstugan" när brasan brann, innan vi hunnit få fram trägolvet och målat över den förskräckliga väggen . Ja ni vet ju hur det är, det sprakar, värmer och ger en dimension till tillvaron som är svårslagen. Så värst långlivad är ju inte värmen från en öppen spis men vad tusan, det finns duntäcken och vi kommer ju inte att vara på torpet mitt i smällkalla vintern.
Ser ni gardinen? Det där är ett konstverk, lapptäcksteknik. Som en mosaik när lampan lyser inifrån ut i sommarkvällen. Fantastiskt vackert. Konstnären får själv ge sig till känna :-)
Sen har jag faktiskt sparat nästan det bästa till sist. Söta halvan har äntligen efter alla år upptäckt att det ÄR gott med lammkött. Vilken skräll va? Nu behöver jag ju inte gå och längta ihjäl mig efter det längre.
Ok vänner. Med tanke på bloggfrekvensen här och längden på det här inlägget kan ni ju själva räkna ut att det lär dröja innan jag skriver igen. Läser hos er gör jag dagligen men är skruttig på att kommentera.
Ha det gott och var snälla
Markattan
