Tillbaka....

Nej men hejsan!

Vad fort det gick att ha semester. Idag är det slut på härligheten och imorgon är det dags att masa sig upp i ottan och ånyo ge sig i kast med arbetsuppgifterna. Huvaligen säger jag er, fast jag ska inte klaga som har ett så roligt och omväxlande jobb med trevliga jobbarkompisar. Men tidigt är det att gå upp vid halv fem, det tycker jag allt.

Den här sommarens myckna badande har gett vid handen att jag hade för avsikt att köpa mig ett årskort för tidiga simturer i närliggande badhus men se det spricker nog. De öppnar inte tidigt nog och då ställer jag mig frågan, hur ska jag då få min dagliga träningsdos? Det blir väl till att skita i spårvagnen, ja strunta i att ta den alltså, och traska den sista biten till jobbet. Det funkar nog... Om det inte regnar och det gör det ju nästan aldrig i den stan... Ja vi får se.

Efter mycket funderande på mitt bloggande och hur lite jag tycker jag har att skriva om kom jag fram till att jag nog lägger ner. Detta har diskuterats fram och tillbaka med nära och kära som tycker att jag ska fortsätta, oklart varför. Sen dök det upp en liten notis i Aftonblaskan om en sverigedemokrat som hoppar av partiet så här strax före valet. När jag läste hans förklaring till avhoppet och alla konstiga kommentarer han fick på sin blogg, började skrivsuget sätta in igen. -För att inte tala om de senaste dagarnas rapportering om romernas situation här och övriga Europa, då svallar det i mitt inre.

Så ni får nog räkna med att jag hänger med ett tag till. Sverigedemokraterna ska inte få stå oemotsagda om jag har något att säga till om. Fast sen var det ju det här med att jag börjar jobba. Jag vet att jag med all säkerhet kommer att vara nerlusad med arbetsuppgifter och därmed också förfärligt trött när jag kommer hem. Jag känner ju mig själv och kan med 100 % säkerhet garantera att oavsett hur arg jag än är på SD så kommer jag inte orka läsa och sätta mig in i all dumhet de håller på med. Hur lösa det problemet?

Äsch det får väl ordna sig, ilsknar jag bara till ordentligt så ryker det förmodligen om tangenterna. Något annat som inte ser ut att ordna sig är den försvunne Hermes. Han är inte tillbaka och vi har ingen aning om han lever eller inte. Det kan ju ha hänt vad som helst och jag orkar inte tänka på alla alternativ för att det skär i hjärtat när jag kommer till det allra värsta.
De andra katterna verkar också lite bekymrade, främst Ramses som ser mycket misstänksamt på oss så snart vi ska lämna hemmet. När vi kommer tillbaka är han snabbt framme och hälsar och spinner loss. Det blir till att låta bli att åka bort några längre turer med andra ord.

Idag ska jag försöka tänka tillbaka och inte framåt, jag ska tvätta lite, stryka lite och förmodligen sitta och fånglo på min fantastiska Iphone. Tänk att man kan bli så otroligt förälskad i en pryl. Den är så fantastiskt bra så jag storknar nästan. Jag borde lära mig att blogga med den...

Ha det gott och var rädda om er.

Markattan