onsdag 28 oktober 2009

Frallan



Min gamla fina Fralla har dött.
Han drog sina sista andetag i lugn.

Telefonen ringde här nyss, Söta halvan undrade vem som ringde så här dags. Jag "visste" att det var Frallan, ja inte att han ringde men att samtalet skulle handla om honom.

Nu är jag ledsen och det känns konstigt att han är borta.
Samtidigt vet jag ju att han inte ville vara kvar i den här
världen längre.

Så lite jag än tror på ett paradis efter livet så hoppas jag
ändå att han har kommit dit han sa att han var på väg.
Sist jag träffade Frallan, för en vecka sedan, berättade han
att han hade varit på ett ställe där det var så ljust och vackert.
Solen sken och där växte de vackraste blommor som doftade
som han aldrig känt.

Då ska ni veta att han var trädgårdsmästare som fått pris
av dåvarande kungen.

Mitt allra sista minne av Frallan är när jag hjälpt honom att lägga
sig i sängen, han var trött och behövde vila. Jag satt en stund
på hans sängkant för att säga farväl. Han höll sina gamla rynkiga
händer, alldeles kalla, om mina kinder. Länge.
Jag var hans allra allra bästa sa han, strax innan han somnade.

Och nu är min Fralla borta.
Han saknas mig.

Markattan

10 kommentarer:

Den hemska tvillingen sa...

Å vad gott för Frallan och så sorgligt för Markattan. Och vilket fint sista minne.

Ännelaij sa...

Vad sorgligt.
Skönt för Frallan men..sorgligt ändå.
Tänker på dig.
Kram

strandskatan sa...

Det är en gåva att vårda när man får möta människor som lämnar fina minnen och så länge man minns finns de. Frallan var vad jag förstår en sådan gåva.

Markattan sa...

Ja det är sorgligt men säkert vad Frallan ville, han var färdig med det här jordelivet. Och hur det är så kan man ju inte annat än att unna honom vilan. Fast det är allt lite sorgligt för mig. Men som sagt, så länge man minns finns han ju på något sätt.

Markattan

Jag, Lobelia sa...

Det är priset vi betalar för att älska och bry oss om. Smärtan när det tar slut. Men glädjen över det man haft är ändå större, även om det så klart är svårt att se det just idag. Tänker på dig. Kram

Osloskånskan sa...

Mmm....så är livets cirkel. Goda minnen hjälper efteråt. Kram!

Speja sa...

Åh, det kniper i hjärtat och jag blir påmind om den saknad som jag kände då min gamla gudmor försvann...Men liksom för henne som för Frallan var det bäst att gå vidare.

Linda sa...

Beklagar verkligen.

Fjäder sa...

Tiden ska läka alla sår sägs det, men icke... Minnena kanske bleknar, men smärtan försvinner aldrig! Och jag tror inte det är meningen heller...

Lotta sa...

Hoppas han har kommit till en jättefin trädgård med de vackraste blomster!

Kram