söndag 8 november 2009

Favorit i repris fast med bättre slut



När Markattan blev ett babianarsle...


Det var en gång en markatta som ville ha en kamin,

eller det var en gång en elräkning som gjorde Markattefamiljen fullständigt pank....

Ja som du märker finns det flera sätt att börja den här historien på, men låt oss för all del inte bli för långrandiga, vad skulle vi då ha zebrorna till?


Markattan med bättre vetande, som halvan också kan kallas, beslutade sig för att skaffa kamin och sänka värmekostnaderna. En snygg täljstenshistoria inköptes via nätet för en, i sammanhanget, ringa kostnad och så sattes det igång med installation. Glädjen stod nästan lika högt i tak som temperaturen den första kvällen vi kunde tända en brasa. Om jag inte missminner mig hade vi vid pass 25 stekheta grader här då. Fullt så ansträngd har termometern aldrig varit sen. Nåväl, detta var sensommar och behovet av brasa var inte fullt så stort som önskan att elda, men det skulle snart ändra sig.


Sommarens dagar hade ägnats åt vedhantering och ni vet ju vad man säger om ved, den värmer minst två gånger. Så just det kapitlet lämnar vi därhän, det viktiga var att vi hade ved inför vintern. Och vilken ved sen, billig fin barrved som härstammade från Gudruns härjningar i början av året. Jag tror att vi hade kapat och klyvt ca 20 kubikmeter gran och tall som nu låg snyggt staplad i vedboden.


I oktober hampade det sig så att Markattan blev sjukskriven och det roligast som fanns var att sitta och mata elden och njuta av näst intill gratis värme som omhuldade den sjuka kroppen. När det hade tröttat ut eldvakten lutades kroppen i den nya fina skinnsoffan ett slag. Ja det var en sjukskrivning att minnas, på många sätt skulle det snart visa sig.


En lördagsmorgon vaknade familjen upp och Markattan kände bums att något inte stod rätt till i ansiktsregionen, det kändes svullet, kliade och var allmänt obehagligt. En snabb titt i spegeln gav vid handen att munnen var dubbel så stor som vanligt, här behövdes inget restylane minsann. Runt ögonen bildades det små vätskefyllda blåsor som inte var att leka med. Vad göra?


Akutvården kontaktades och tid ficks samma dag. Diagnosen löd, allergisk reaktion pga infektion. Receptfria allergimediciner ordinerades och kortison och penicillin skrevs ut. Inget hjälpte, snarare blev Markattans ansikte bara värre och värre, svullet, rött och fullt av blåsor. Således ingen trevlig syn för någon, men ett och annat muntert leende kunde jag dock se i ögonvrån.


Några plågsamma dagar senare, när ansiktet inte längre gick att identifiera som en vanlig kroppsdel på en markatta blev återigen vården kontaktad. Denna gång löd diagnosen födoämnesallergi och alla röda och gula matvaror skulle undvikas. Till det kom också ett strängt förbud mot stark mat. Jag fick alltså inte ens trösta mig med en "rumpostmacka" eller ett aldrig så litet glas rött! Orättvis är världen.


Efter ett antal dagar på nudelsoppa och annat blask hade nu ansiktet tagit formen av en jävligt ilsken mongol och ett nytt läkarbesök gjordes. Tack och lov vågade doktorn erkänna att han inte längre kunde ta ansvar för Markattans hälsa och remitterade till Hudkliniken. Väntan var inte jättelång men ett par veckor tog det nog och Markattefamiljen såg helst att somlig i familjen höll sig hemma med fördragna gardiner om möjligt. Ja mitt utseende var både skrattretande och löjligt vid det laget.


Slutligen konstaterades, efter intervju om levnadsvanor och diverse allergitester, att jag hade utvecklat såväl kolofonium- som kromallergi samt lite annat som var parfymrelaterat. Och, frågar man sig, var finner man kolofonium och krom? Jo ser du, kolofonium finns i barrved, gran och tall alltså, och krom finner man ofta i skinn, tex i den nya soffan där Markattan legat och trynat en hel del. Boten hette kortison och stark allergimedicin, jisses vad trött jag var, men tack och lov på bättringsväg. Numera eldas det bara lövträdsved i detta hem och sedan dess har det bara hänt några få gånger att Markattan sett ut som ett babianarsle. Att man fortfarande kan vara ett är en helt annan femma

Numera frisk Markatta




Det där skrev jag den 2/4 2008 och fortfarande är jag allergisk mot dessa ämnen dock har något förändrats vilket glädjer mig alldeles förfärligt mycket, vedeldare som jag ju är.


Ni kanske har sett att man kan elda med pellets, briketter och loggs istället för ved. Det är alltså trärester som man under kraftigt tryck pressar samman till klossar eller runda stavar i olika storlekar. Träindustrin har hittat ett sätt att ta till vara och tjäna pengar på det som de annars hade problem att bli av med. Nu kan man nog inte påstå att det är billigare än ved men mer lätthanterlig är det utan tvekan. Vi har allt gått och kolla in de där loggsen men ratat tanken på dem på grund av min allergi. För så klart innehåller de här grejerna mest gran och tallspån, något annat är ju strängt taget otänkbart i det här skogstäta landet.


Nåväl förra helgen testade vi allt lite ändå och jag märkte inget. Söta halvan kunde inte se ett enda babianarsle hur han än tittade. Skönt. Gångna veckan har ägnats åt att leta efter närliggande leverantörer med prisvärda varor och se, i lördags var vi ute en sväng och hittade ett litet snickeri som säljer briketter för en spottstyver. Vi kommer förmodligen att lägga ner samma summa på dessa briketter som på ved men det finns en stor skillnad.


Vi slipper hädanefter allt slitjobb med veden varje vår och sommar, vi kan köpa lite åt gången och på så sätt fördela kostnaderna jämnare över året. Det enda vi behöver tänka på är att ha ett lite lager Tavegyl hemma om babianarslet skulle visa sig igen eller om Attilla, hunnernas ledare skulle få för sig att anfalla igen.


Hur bra som helst ju. Särskilt som det här materialet alstrar en fantastisk värme väldigt fort. Snart fixar vi ett släp och köper hem en 500-600 kg briketter, sen kan vintern slå sina klor i vår lilla del av moder jord.


Nu är det bingen, renbäddad och fin, som gäller så att jag kan apa loss på jobbet kommande vecka.


Ha det fint


Markattan

6 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Men otroligt vilka öden och äventyr en stackars Markatta kan råka ut för! Och sen roa andra med...tack så mycket och godnatt!

Den hemska tvillingen sa...

Det här är ett utav dina bättre inlägg kära syster. Det är så roligt skrivit att jag kiknar av skratt.
Håller tummarna för att ni klarar er utan babianens bakdel, det räcker ju gott med markattor ju.

Ännelaij sa...

ojojoj.
Sådan allergisymtom är inte kul att ha.
Jag liiiiiider med Markattan.
En gång för några år sedan..typ -96 eller -97, alltså årtal inte år sedan sist.
Då var jag på Kanarieöarna med några arbetskamrater.
En morgon vaknade jag med kliande ögon som inte bara kliade.
nejdå.
De var så svullna pch bulliga att jag nästan inget såg.
Solglasögon var det jag fick använda under ett antal dagar.
Huga.

Men..elda med ved är såååå mysigt.
Fast såklart vill man inte kosta på sin hälsa med det.

Speja sa...

Himmel och pannkaka, men du är i alla fall konsekvent och håller dig inom ap-arten. Trist i alla fall att se ut som en röd rumpa i ansiktet, stackars, stackars dig.

Det var länge sedan jag kikade in här, det är mycket nu, men jag återkommer. Alltid.
Kram.

Anonym sa...

Kära Apekatt! Vilken verbal vigulans!

"vrider sig av skratt"

Småländskan

Cina sa...

Ojojoj! Vad ska då inte Markattan råka ut för?! Det känns ju hemskt att skratta åt något som måste ha varit jättejobbigt att råka ut för men... du skriver så roligt! Hopppas ni nu kan elda allt vad ni orkar och att du slipper rumpan i ansiktet!
Ha det gott kära Markatta!
Varm kram!