söndag 11 april 2010

Dela lika?

Idag läser jag att Mona är jävligt sur och jag tycker nog att hon har rätt att vara sur. Det hon är sur för är arbetsfördelningen i hemmet. Normalt är det inga problem för henne att sköta det mesta, men just nu, när hon står på en mässa tycker hon att Maken borde kunna göra lite nytta i hemmet. Och det kan man ju hålla med om.

Min son har fått lära sig att stå på egna ben, han kan tvätta, städa, laga mat och det sen 16-års åldern ungefär. Jag tvivlar på att det kommer att räcka, även om förutsättningarna finns, när han flyttar ihop med en tjej. För handen på hjärtat tjejer, är inte vi rätt duktiga på att ta över de där sysslorna i början av en relation? Tycker inte väldigt många kvinnor att de är liiite bättre på det där med hushållsgöromålen och gärna visar sig duktiga. Jag tycker att det är fullt förståeligt även om det är rätt korkat. Vilken människa lutar sig inte tillbaka och låter sig bli servad av en välvilligt inställd person? Sen rullar det på, med ungar, hundar och större boende, och då är det minsann inte lika kul att vara den som har huvudansvaret för hemmet längre.

Det är i den stunden vi kvinnor börjar gnälla på våra män, de där som inte ser och inte kan och framförallt inte vill. Och visst jag fattar frustrationen men det är inte enbart mäns fel att de sitter med armarna i kors, vilket långt ifrån alla gör, vi är lika skyldiga till att en sned fördelning är aktuell.

Det märker jag ganska ofta. Låt mig ge ett exempel. När Söta halvan är i affären och handlar händer det att han stöter ihop med någon bekant dam och samtal uppstår. Ibland kommer de att tala om att HAN ska laga maten och att HAN alltid är den som gör det. Reaktionen från kvinnan är alltid den samma, - GUD VAD HON HAR DET BRA!

Detta sägs med avundsjuka har jag förstått. Och jag undrar vilka kvinnor som skulle säga att min man har det bra som aldrig behöver tvätta. Ja jag har det förbaskat bra som slipper handla och laga mat. Söta halvan har det bra som slipper en massa andra grejer.

Nu vet jag att jag är lyckligt lottad som har en begåvad kille vid min sida, en som det går att snacka med utan att det måste bli gräl om saken, men är det så svårt att komma överens? Kan man inte prata om vad som måste göras, hur det ska fördelas och så vidare, då vete tusan om jag skulle vara så intresserad av ett förhållande.

Markattan

11 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Jag tror att den som tar störst ansvar, i regel kvinnan, ofta utgår ifrån att den vet bäst vad som ska göras och hur, och att den andre ska foga in sig.
Den kontrollen behöver hon (han) släppa. Man är ju två att komma överens om vad som behöver göras i ett hem och hur det ska göras.

Hos oss har maken tagit över huvudansvaret för städningen sen jag bara släppte det för ca 15 år sedan så jag vet vad det innebär att bli tjatad på...

nillas liv på pinnen sa...

PS
Det där lät kanske som att jag aldrig gör något medans min make sliter hårt...
Totalt sett har vi nog en ganska jämn arbetsfördelning men vi tar ansvar för olika delar.

Anonym sa...

Huvudsaken Nilla är ju att man är överens. Vem som gör vad spelar ju egentligen ingen roll om båda tycker fördelningen funkar. När en drar hela lasset börjar vagnshjulen skeva och till slut brister det.

Markattan

kattmorsblog sa...

Åh joodå, vi delar sysslorna på det sättet att den som inte står ut med att det är stökigt, smutsigt, odiskat, otvättat, oklippt eller vad det kan vara tar tag i det. Vi är nog väldigt duktiga på att dela vardagssysslor. Det är bara så tråkigt att det verkar vara det enda vi delar numer.....

Markattan sa...

Kattmorsblog, Vad tråkigt och synd. Är det för sent att ändra på?

Markattan

Ännelaij sa...

Ja, huvudsaken är att bägge två är nöjda.
Annars så kan det gå åt skogen.
Själv lagar jag gärna mat och handlar och städa har jag heller inte så mycket emot.

Men att vika tvätt..uuh..eller stryka..iiih, det kan jag stå över om det nu går, även om det går bra när man väl har börjat.

Speja sa...

Huvudet på spiken om du frågar mig. Har det som du, maken lagar oftast maten, jag fixar annat. Och jag tror mycket på att ge småherrarna självförtroende i matlagning med mera...men precis som du säger...får man saker och ting bekvämt serverat så...då vet man inte hur det går i alla fall. Det handlar om att vara överens, precis som du säger.

Anonym sa...

Men vad beror det på att det bara är kvinnorna som servar sina män så där i början då? Kan det vara reproduktion av ens barndoms hemförhållanden kanske? Vad är det som gör att kvinnor (i allmänhet - inte alla förstås) får för sig att de ska stå för markservicen? Jo, visst har kvinnor (också) ett jättestort ansvar för jämställdhet men nog är det väl konstigt att det ofta är kvinnan som inte "står ut" med lorten och stöket... /Sussie

OsloSkånskan sa...

Det går sej till med åren också, tycker jag. KRAMEN!

Cina sa...

"Att komma överens" är ett ledord och man behöver inse att man är olika. En ren diskbänk t e x KAN innebära två helt olika saker för två olika personer. Och vilket sätt är då rätt? Sen, om ungar får vara delaktiga från början och faktiskt får förstå att deras roll och insatser spelar roll för hemmets väl och ve, ja, då är ju mycket vunnet! Och då inte bara flickor i famljen utan naturligtvis även pojkarna.

OsloSkånskan sa...

Hello mississ markattan! Du är mejlad!