Folket rasar

Det har höjts röster, skrivits på namninsamlingar, gåtts man ur huse och starka påtryckningar har utövats.

Och varför frågar sig den vetgirige, varför?

Tja det beror nog på att jag inte bloggar så ofta nu för tiden. Och folket rasar inte värst, inga namnlistor finns och rösten som höjts var inte så högljudd om sannningen ska fram.

Men icke förty, här kommer förklaringen till min glesa bloggning.

Markattan har nämligen gått och blivit beduin, om än av amatörmässig grad så ändå.
Det hittades ett partytält modell snyggare, dyrt naturligtvis men finfint, stabilt och precis vad vi "letat" efter. Letat har vi inte gjort men när det nu stod framför oss plötsligt insåg både jag och Söta halvan att detta var ett beduintält vi verkligen behöver.







Här framlevs en stor del av livet mellan stunderna på jobbet då alltså. Ser kanske inte mycket ut för världen men det beror på att fotografen är urusel på att ta kort och att ljuset inte varit helt på min sida. En terassvärmare har vi naturligtvis blivit tvungna att införskaffa i dessa bistra tider. När ska det bli varmt undrar jag, snart ilsket kan meddelas.

Men nu vet ni varför jag hörs av så dåligt. Jag sitter i beduintältet och drömmer mig bort till Kroatien, två veckor i juli, och övar lite på semesterlivet.
Ibland händer det att jag tar på mig mitt senaste fynd, det som fanns att beskåda härom sistens hos Osloskånskan. Det kan inte tusan låta bli att köpa sådana galna skor för den lilla pengen. Att det var mer än dubbelt så dyrt att klacka om dem pratar vi inte om.



Ha en trevlig söndagskväll och bra vecka.

Markattan