tisdag 10 november 2009

Tänk att man kan bli så ledsen



Det var begravning idag och då är det ju inte så konstigt att man är ledsen och gråter en skvätt.

Ni vet hur det är, kistan står där, prästen talar. Vackra blommor omger kistan och psalmer ska sjungas.

Det är alltid lite spänt inför en begravning, jag brukar frysa även om det inte sker i novemberrusk.

Jag tänker på den som dött, allt som varit, tiden som flytt och hur förgängligt livet känns just då.

Klart att man är ledsen.

Fast hur ledsen jag än är, är det rätt viktigt för mig att få delta, det sätter en punkt, eller kanske snarare ett komma om sorgen. Man kan gå vidare, det vänder uppåt. Åtminstone om det inte är den allra närmaste som dött, då tar det givetvis betydligt längre tid. Jag tror dock att de flesta upplever just begravningen som om vore det ett sätt att komma ur den första chocken, något som ger sorgen plats.

Tråkigt bara att jag inte var där. Tråkigt att Frallans släkting som lovat ringa och tala om när begravningen skulle vara inte gjorde det. Tråkigt att jag inte fick ta del av den här dagen.

Ikväll gråter Markattan

7 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Lilla vännen...du var där i tanken, inte sant? Kramar dej!

Speja sa...

Det var ledsamt att höra, både om den som gått bort och att du inte kunde delta på begravningen. Jag håller med dig om att hur jobbigt det än känns med en begravning så hjälper det i alla fall mig vidare på något sätt.
Kram på dig fina Markattan

Ännelaij sa...

Åh nej.
Nu gråter jag också.
Det är så klart det är jobbigt med begravningar men...man vill ju vara närvarande ändå.
Trots allt.

Förtår att du gråter.
Mång, många kramar till dig!
/Annelie

Linda sa...

Beklagar verkligen.

Tack vännen för kommentaren,o tack för att du har så höga tankar om mig att jag skulle lyckas få in ljud på bloggen, ja inteminst ens i datorn. Blir varm i själen av tacksamhet. O ne jag e inte ironisk.
Men att få in ljud eller videoklipp från min mobil till datorn är ungefär lika sannorlikt som att vi skulle hitta påven på horhus =) Hahaha, jag har blogg/dator/teknik yslexi, fattar inte ens om nån förklarar för mig som om jag vore 3 år.
=)

Dreamsalive sa...

Kram till dig! Extra jobbigt att inte få välja själv om man går på begravningen.

En kram till för att du ändå får andra att skratta! Nja, det var ju inte riktigt tamponger jag menade med "tjejgrej". Snarare örhängen, läppstift, eller nåt sånt. :)

Cina sa...

Ja, begravningar är verkligen speciella. Så tråkigt att du inte fick möjlighet att vara med, men i tanken var du ju med honom! Det känner han!
Tänker på dig!
Kram!

Mifflan sa...

Hu, det låter lite jobbigt faktiskt. En begravning är ofta en ganska välbehövlig cermoni. Ta hand om dig!

Jag försöker pyssla lite med min blogg.