Febern har gett sig.
Halsen rosslar och jag låter som Rod Stewart.
Glädjande nog låter den bli att göra ont.
Jag är så där lagom sjuk så att folk undrar hur det är,
om jag behöver något och låter bli att be mig om en massa.
Utan att må särskilt dåligt, faktiskt.
Tack för all omtanke.
Och när jag skriver det här får jag dåligt samvete. Fy farao vad det finns många som har det så mycket värre än jag. Fy farao vad det är många som blir illa behandlade av myndigheter, som far illa av Maud Olofssons jävla arbetslinje. Ni vet den där som skulle få folk att komma ur det berömda utanförskapet.
Jag har ett jobb som innebär att jag möter människor som är långt bortom A-kassa, som av olika orsaker har svårt att hitta ett jobb. Ibland blir jag uppringd av någon som inte har råd att komma, som är sjuk men inte vill ringa F-kassan och sjukanmäla sig.
Det är min uppgift att uppmana dem att ringa det där samtalet som kommer att ge mindre pengar till livets nödtorft, och vi snackar inga större summor här. Om man har tur får man ut max 10.000 pix, om man har tur alltså. Många får ut mellan 6.000 och 7.000 och en sjukdag innebär ett rejält tapp.
Jag mår illa av att ställa den där frågan om F-kassan, jag mår illa av att tvinga folk att komma ett par timmar för att de ska få ut sin usliga ersättning, när de mår dåligt, har feber, ont i en tand eller har migrän.
Många blir arga, andra känner skam, de flesta kommer och gör sitt bästa. Ingen av dem är arg på mig, men många är de som vittnar om dålig ekonomi, svårigheter att få ihop det, nödvändigheten att låna pengar, sätta sig i skuld och en evig kamp för att få ett jobb.
Och så läser man det här och undrar hur fan det är möjligt att vårt Sverige, känd för sin välfärdstanke, kan behandla en människa på det här viset.
Hur kan man vara så hjärtlös när en människa drabbats av den svåraste sorgen? Hur är det möjligt att handläggare inte tar hänsyn i ett sådant fall? Vad kommer det sig att vi som har anställning är garanterade rätt till viss sjukskrivning vid nära anhörigs bortgång, när arbetslösa inte har samma rätt? Hur fan motiverar Maud Olofsson men anhang den linjen?
Nu är det inte bara Sverigedemokrater som ska ha på nöten. Hela jävla Alliansen ska få pälsen. Jag är ju inte den enda som har åsikter, den enda som protesterar, den enda som ser vad som håller på att hända. Nu är det krig.
Markattan, svavelosanden förbannad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Kan du ta den där ilskan och bli politiker?
Tja, det kan jag väl...
Kan Björklund och Olofsson så kan väl jag
Markattan, som tycker att man ska vara snäll
Bra att du ryter! Jag blir också förbannad. Riktigt förbannad.
Ja, det osar....
Och visst är det illa, man rent utsagt, rosenrasande!
Rod Stewart , my favorit - låter du som honom .. wow !
Allvarligt talat - skönt att du är bättre .
Men, men, men ... utvecklingen i vårt gamla "välfärdssamhälle" is not my favorit !
Det är under all kritik !
Jag hoppas att F-kassan drivit saken för att helt enkelt visa oss hur absurda reglerna är och att det inte är en nitisk handläggare som någonstans hade valet att se mellan fingrarna.
Heja markattan! På dom bara!
krya på dig!
Hoppas du mår bättre nu.
Bra sagt/skrivet.
Du har sagt allt som behövs.
Kram
MO och anhanget verkar ha samlat all medmänsklighet som gick att uppbringa och skall nu titta närmare på det här fallet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6720048.ab
Ja, annat är ju faktiskt inte möjligt. Självfallet måste detta ändras! Det fattar till och med Alliansen.
Men jag undrar: KAN man inte som handläggare på AF dra ett specialfall i sin arbetsgrupp eller med sin chef och göra undantag? Ingen människa hade väl lynchat en handläggare eller en chef för detta?
Eller är det skvatt omöjligt? Blir man skjuten på väg hem från jobbet? Får man en smäll på käften? Hängd offentligt?
Vad tror dom?
Ja det är så man mår illa. Hur kan dom behandla människor på detta viset?
Min tös har dom dragit in sjukpenningen för, därför att hon hade "bara" haft telefonkontakt en gång o inte träffat läkaren alla gånger. Hur ska hon veta detta. AT-läkaren hade "missat" det. Hon står också numera på noll i sjukpenninggrundande inkomst p.g.a. den missen.
Allt detta för att hon rasade till botten, när A-kassan sänkte henne till 70% Hur lätt är det för en ensamstående mamma? Nej fy f-n för ett j...a system. Nu har dom satt sin sista potatis!!!!!!
Man undrar var den enkla men nödvändiga medmänskligheten tog vägen...
Idag misstänks alla för fusk och utnyttjande av systemet. En misstänksamhet som förgiftar samhället och slår undan benen för medkänslan.
Skicka en kommentar