Idag på morgonen dog en gammal vän, en man i vars kök och hem jag suttit många gånger. Hans barn är mina vänner och nu är de ledsna och vilsna.
Begravning om några veckor och en röst saknas. Som han kunde sjunga den mannen.
När mamma begravdes kom han och hans fru, det var många där, kollegor och familj. Jag som var nyopererad, trött och otroligt ledsen, ensam och sånt, snörvlade för allt vad tygen höll. Jag överröstade alla och då tog han i, sjöng som en hel kyrkokör och som jag uppskattade det.
Vem ska överrösta gråten och besjunga den döda nu?
Markattan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, så tråkigt!
Det kanske får bli du som sjunger den här gången...?
Själv har jag inte varit på någon begravning sen min mamma dog för 16år sedan. Tror inte jag skulle mäkta med det.
Det är verkligen tråkigt. Ska försöka men upp till hans nivåer kommer jag aldrig vad gäller sång.
Markattan
Du ska sjunga. Utåt eller bara inuti dej själv. Din röst vill höras ändå.
Ja tänk, vi pratade just om detsamma, Närbo och jag. Vem ska sjunga nu så att det hörs ända till änglarna?
Å vad ledsamt det är.
Skicka en kommentar